I PARKEN

Oaptitlig, fetlagd man med svettdroppar i pannan frustar genom parken med förskräckligt ful hund i koppel kommer ifatt en ung, stilig man i trettioårsåldern, välklädd. Den ståtlige mannen har en vacker grand danois i ett koppel. Den fete mannen bromsar in och stirrar på den yngre mannens byxor. Han talar med bred skånska.

DEN FETE
Vilken ful hund du har!

Den fete mannen lyckas inte hålla kvar blicken på den unge mannens byxben utan låter föraktfullt blicken vandra ner i gruset.

Den snygge mannen vänder sig om. Även den ståtliga grand danoisen vänder på huvudet och sneglar på den fula hunden.

DEN VACKRE
Va?

DEN FETE
Djävla ful hund det där, din
hund där!

Den fete mannen pekar på grand danoisen utan att lyfta blicken från gruset. Han pekar med knogen.

DEN VACKRE
Du menar min hund?

Den vackre är närmast road, speciellt när han ser den fete mannens hund som pissar på en stolpe och håller på att ramla omkull av ansträngningen. Den fete tittar trots detta stolt på sin egen hund. Med total kärlek och respekt.

DEN FETE
Din hund ja! Ja ja! Ful ja! Jävla tjat!

DEN VACKRE
Vad är det för fel på min hund?

DEN FETE
Ska väl inte jag behöva förklara för dig!

Den vackre tittar oroligt på sin egen hund. Han skakar på huvudet.

DEN VACKRE
Den har vunnit priser.

DEN FETE
Jag ska säga dig en sak! Försvara aldrig
din hund! Aldrig! En hund så ful som din!

Skåningen står och skakar i gruset, hela tiden med blicken ner i gången som om hans fiende fanns där bland små gruskorn. Den vackre mannen har stannat upp. Fattar ingenting.

DEN VACKRE
Eh...

DEN FETE
Det skulle min morsa kunna tala om för dig!

DEN VACKRE
Eh...

DEN FETE
Nu går vi. Tål inte se fanstyget!

Skåningen drar skonsamt, kärleksfullt i kopplet och får med sig den fula hunden bort från platsen.

slut

Copyright: Stefan Tunedal
 

NÄSTA: TJEJTRAMPET